Hastigt utlöst och kraftig ländryggssmärta, ibland med uttalad rörelseinskränkning (t.ex. svårt att böja eller räta på ryggen) är mycket vanligt. Det är vad man i allmänhet brukar kalla ryggskott eller på facksspråk akut lumbago.

Man behöver inte bli rädd, även om smärtan är stark. Det absolut vanligaste är att det fort blir bättre av sig självt.

För att kunna slappna av kan man gå igenom ett par snabba säkerhetsfrågor enligt nedan:

• Kom smärtan i samband med ett större trauma (fallolycka, krock, våld)?
  
  
• Har jag några andra symptom (t.ex. känselbortfall eller kraftlöshet i benets eller fotens muskler)?
  
  
• Har jag specifikt andra symptom i form av känselbortfall i grenen eller påverkan på toalettbesök?
  
  
• Har jag i samband med smärtan fått några sjukdomssymptom (feber, illamående, kraftig tröttet)?

Om du svarat ja på någon av ovanstående är det lämpligt att söka vård, annars kan du ta det lugnt även om smärtan är svår och du knappt kan förflytta dig. Den här typen av smärta är vanlig, i regel helt ofarlig, och blir alltid bättre. Dessutom är förbättringen nästan alltid snabb (dagar).

Tyvärr finns det ingenting som ”tar bort” besvären utan man behöver bara genomlida den första tiden på samma sätt som en baksmälla eller akut solbränna. Det man kan göra är att försöka lindra smärtan och det man ska göra är att fortsätta vara så aktiv man kan/orkar med. Strategier som kan hjälpa dig igenom de första dagarna är följande:

• Receptfria smärtstillande läkemedel hjälper ibland – du behöver inte vara restriktiv med att prova eftersom du med största sannolikhet inte kommer ha samma behov av smärtlindring i mer än några dagar.
  
  
• Värme/kyla kan hjälpa relativt mycket för vissa. En påse ärter ifrån frysen invirade i en tunn handduk fungerar bra att trycka direkt mot området och/eller en värmedyna eller vetekudde som man värmer i micron.
  
  
• Mekanisk/taktil stimulering – självmassage/foam roller/triggerboll, eller massage från en närstående kan kännas bra om symptomen är moderata (sällan aktuellt vid riktigt svår smärta). Om du försöker tillämpa detta själv, eller ber någon annan att knåda på ryggen så är det inte viktigt att försöka göra ”rätt”. Det är inget jobb som behöver utföras i ryggen utan syftet i det här läget är att avlasta smärtan genom att erbjuda hjärnan ny information. Gör det som känns bra, om det känns bra.  
   
• Lätta upprepade rörelser såsom att ligga på rygg och vicka på höfterna eller luta knäna åt sidorna fram och tillbaka kan minska obehaget och förbereda dig på större moment som förflyttningar från liggande till stående.
  
  
• Om du inte har värre symptom än att det går att gå (trots att du känner dig som Quasimodo) så är det starkt rekommenderat att försöka göra det. Ofta gör de första stegen mer ont och sedan känns det bättre när man kommit igång.
  På samma gång är det lätt att få intensiv trötthetsvärk om man försöker vara för mycket aktiv eller gå för långa promenader. Därför är den normalt bästa strategin att röra sig ofta och lite. Försök att resa dig varje timme, gå en kortare runda, sätt dig eller lägg dig när det blir för besvärande och fyll på med mindre rörelser i liggande, sittande eller stående utefter dagsform.

Så fort du har kommit ur den värsta fasen blir rörelse och normal aktivtet det viktigaste. Det är vanligt att man lägger sig till med ett undvikande beteende och kompensativa rörelsemönster när smärtan är stark, särskilt om man samtidigt är orolig för att ryggen är skör eller skadad (var inte det). Det viktigaste du kan göra för att undvika att smärtan blir långvarig är att gradvis återgå till normala vanor och beteenden. Det innebär att varje dag försöka vara så aktiv som smärtan tillåter och att hela tiden anstränga sig för att göra ”riktiga” rörelser i den mån det går. Det innebär till exempel att lägga vikten på båda fötterna när man går, våga böja på ryggen när man ska ta på strumpor eller ta upp något från golvet, vrida på huvudet och bålen (inte bara fötterna) när man vänder sig om o.s.v.

I den subakuta fasen, alltså när den allra värsta smärtan har börjat lätta och det går att röra sig lite mer igen så är det också fritt fram att prova mer riktade strategier såsom manuell behandling hos en professionell vårdgivare eller mer specifikt utprövade terapeutiska övningar. Det är sådant som ibland kan snabba på återhämtningen och/eller minska lidandet ytterligare under tiden. Det är dock bra att veta att det naturliga är att besvären gradvis klingar av ändå och att det viktigaste är att inte själv begränsa återhämtningen genom överdrivet undvikande beteende och överdriven rädsla/oro.

Om smärtan inte börjar bli gradvis bättre av sig självt inom dagar/veckor, trots att du följer råden ovan, så blir det också successivt mer och mer relevant att söka hjälp. Inte för att det betyder att smärtan är farlig, utan för att smärta som kvarstår över längre tid riskerar att bli svårare att behandla när tiden fortsätter att gå. Märk väl att det inte är bråttom att bli smärtfri, men att man så fort som möjligt vill se en positiv trend på symptomen.