Den här sidan är avsedd att ge lite perspektiv på vanliga föreställningar om kroppen. Framförallt på relationen mellan kroppslig smärta och diverse vanliga idéer om vad den beror på.

I dagens mediebrus finns mycket sådan information tillgänglig, men tyvärr är mycket av det som sägs och skrivs helt ogrundat. Det beror delvis på att ämnet är svårt, men tyvärr delvis också på att det finns pengar att tjäna på människors behov av svar. 

Bli inte lurad av att informationen ibland kommer från människor du har förtroende för, eller till och med sådana som har utbildning på området. Flera av myterna är så vanligt förekommande att de fortsätter att spridas i största välmening, av människor som helt enkelt tror att de stämmer – inklusive hälso- och sjukvårdspersonal.

Smärta är dock oändligt mycket mer komplicerat än de vanliga schablonartade ”förklaringar” som vi gärna vill  tro på och som ofta är det första som dyker upp först vid en snabb google-sökning.

En mycket vanlig ”förklaring” av dina besvär, särskilt hos manuella terapeuter och särskilt av rygg- och nacksmärta, är att den beror på fel i kroppens struktur eller symmetri. 

Problemet med den här typen av förklaringar (för det gäller allihop), är att:

1. Ingen av dem kan förutspå smärta (man kan ha alla möjliga skevheter och assymetrier utan smärta) ^1,2.

2. De förändras i regel inte av olika behandlingsmetoder (manipulation, träning, tejpning etc.)

3. Smärtan som avses är normalt övergående, trots att de här ”felen” är oförändrade.

Sanningen är att flera av problemen i den här kategorin inte ”finns” överhuvudtaget. Kroppens struktur förändras inte hursomhelst och för att på riktigt flytta en kota eller bäckenled ur sin fysiologiska position krävs högenergivåld som genererar svåra skador på bland annat ligament och ledkapslar, vilket helt uppenbart inte har hänt i de flesta fall av t.ex. vanlig ryggsmärta. 

Det kan vara på sin plats att nämna att man både kan känna sig sned och även se i spegeln att kroppen lutar åt sidan eller på annat sätt avviker från en symmetrisk idealbild när man har ont.

Det är dock viktigt att förstå skillnaden mellan en funktionell, eller ”dynamisk” anpassning och en strukturell eller anatomisk felställning. Jag kan ju välja att luta mig åt sidan även när jag inte har ont i ryggen, precis som jag kan välja att halta även om jag inte har stukat foten. Jag kan däremot inte flytta en kota ur led, vränga bäckenet eller räta ut fotvalvet. Kroppen kan anpassa sig på många sätt vid smärta, men sådana anpassningar återgår normalt när smärtan avtar och är inte delar i ett orsaksamband.  

Den här kategorin är något av en förlängning av den föregående. Istället för att felet är permanent i kroppen så anklagas du här för att uppföra dig på ett sätt som är skadligt.

Exempel i den här kategorin kan vara att lyfta med böjd rygg, springa med hälisättning eller sitta med framskjutet huvud vid datorn.  

Några av de tidigare exemplen kan smyga sig över i den här kategorin. Istället för att skylla på q-vinkeln i knäet kan man säga att när du springer och hoppar så faller knäet in (valgus) för att du har dålig muskelkontroll eller har svaga sätesmuskler eller något liknande (vilket inte stämmer ^3,4). På samma sätt kan man säga att du överpronerar i foten när du går/springer istället för att säga ”du har plattfot”. Oavsett hur man formulerar sig så är vi tillbaka på samma logik som tidigare. Något är fel i antingen kroppen eller rörelsen som förklarar dina besvär. 

Det är bara det att de här ”felen” inte alls förklarar några besvär. Människor med olika lyftteknik har överlag lika ont i ryggen och att sitta med framskjutet huvud korrelerar dåligt med nacksmärta ^5,6,7. Både knän och fotvalv faller in hos många idrottare utan att de har ont. När man försöker åtgärda sådant med träningsprogram för de som trots allt har ont, så tenderar smärtan att avta, men man förändrar inte rörelsemönster eller ledvinklar ⁸.

Överlag kan man säga att förklaringar som involverar felställningar (patoanatomiska förklaringsmodeller) och felaktiga rörelsemönster (kinesiopatologiska förklaringsmodeller) notoriskt har misslyckats med att förklara några vanliga smärttillstånd. En viktig anledning till varför det antagligen inte är så viktigt, vare sig hur man ser ut eller hur man rör sig hänger ihop med kroppens förmåga till adaptation. Precis hur det hänger ihop ska vi titta närmare på under den 3:e mytkategorin nedan. Häng med! 

I den här kategorin hamnar alla förklaringar av dina besvär som bygger på att någon funktion i din kropp inte duger. Det typiska är svaghet eller stelhet/stramhet.

Det upplevs logiskt att det gör ont i ryggen för att den är svag eller för att man är ”för kort i baksida lår”. Därför är det också vanligt med den typen av förklaringar av värk och smärta. Som vanligt är det dock en del brister i de här förklaringsmodellerna.

Även om man bortser från att det inte finns något vertenskapligt stöd för de flesta sådana påståenden så saknas ofta logik i resonemanget. Om vi till exempel ska acceptera påståendet att du har ont i ryggen för att den är ”svag” så uppstår genast två nya frågor:

1) Hur svag behöver ryggen vara innan den börjar göra ont? Var går gränsen? Om det stämmer så måste ju alla som inte har ont i ryggen vara starkare än dig och alla som är svagare borde åtminstonne ha lika ont som du…

2) Precis vad är det med svaghet som genererar smärta?

Det kanske kräver viss insikt i fysiologi för att ens kunna fundera över fråga två här, men antagligen är det ingen som tänker att själva svagheten gör ont, utan resonemanget sitter vanligen ihop med någon diffus idé om ”överbelastning” som leder till smärta. Då kommer vi oundvikligen till en återvändsgränd eftersom överbelastning är ett relativt begrepp. Överbelastning handlar inte om svaghet utan om relation mellan belastning och tolerans. Och toleransen är inte statisk över tid utan relaterad till… belastning!

Om man utsätter sin kropp (eller rygg) för belastning så vänjer den sig och blir starkare. För att ”svaghet” ska kunna bli ett problem måste du alltså nyss ha börjat utsätta dig för en belastning som är större än du är van vid, så att kroppen inte hunnit anpassa sig ännu. Då är inte problemet svaghet utan en för hastig förändring i fysiska vanor.

Det här är sannlikt också svaret på varför de första två kategorierna av myter i regel inte håller för närmare granskning. Om kroppen är skev eller vind åt något håll eller om jag använder mig av en biomekaniskt ofördelaktig strategi när jag rör mig, ja då är det just det som kroppen kommer att vänja sig vid. För att det ska kunna leda till överbelastning (och därmed smärta) behöver antagligen förändringen vara både stor och hastig så att kroppen inte hinner anpassa sig.

Men kroppens struktur förändras inte plötsligt (om man inte råkar ut för svåra skador såsom tidigare nämnts). Inte heller rörelsemönster brukar man ändra dramatiskt på kort tid, om man inte kompenserar för något annat. Till exempel kan man få hälta efter fotledsstukning eller behöva använda kryckkäppar/rullstol etc. Då är det inte ovanligt att få ont någon annanstans för att man över en natt börjar belasta den andra foten, eller armarna på ett helt nytt sätt. 

Varken kroppens form eller våra motoriska vanor förändras alltså hastigt av sig själva. På samma sätt gäller att kroppsliga funktioner såsom styrka eller rörlighet sällan förändras plötsligt om man inte råkar ut för en omvälvande yttre förändring (t.ex. gipsning efter fraktur).  

Våra allra vanligaste besvär ifrån rygg, axlar, knän etc. är ofta kopplade till överbelastning. Det är bara omständigheterna som tenderar att misuppfattas. Överbelastning betyder varken att belastningen är orimligt hög, att DU är orimligt svag, att DU gör några rörelser fel eller att det är något fel i din kropp som orsakar överbelastningen. Det hela är betydligt enklare än så… 

Den viktigaste faktorn för att förebygga överbelastning är vana. Kroppen är makalöst bra på att anpassa sig efter de krav som ställs på den. Men om man gör lite för mycket, lite för fort, lite för ofta så är det lätt hänt att anpassningen inte hinner med. Då kan precis den aktivitet som borde göra kroppen starkare och tåligare bli en faktor som genererar smärta. 

Om du får ont när du lyfter vikter på gymet så är inte teknik det första du borde bekymra dig över, utan hur tungt du lyfter, hur snabbt du ökar motståndet och hur ofta du tränar samma övning. Om du får ont när du utför ett fysiskt arbete kanske du ska fundera över hur annorlunda just det arbetet är från vad du brukar göra. Kanske är det inte realistiskt att tro att en kropp som normalt sitter på en stol 16 timmar om dygnet plötsligt ska kunna skotta snö i 2 timmar utan konsekvenser?

Det finns betydligt fler lager att gräva sig igenom här men för att inte den här texten ska bli orimligt lång ska vi bara avsluta med en sista viktig poäng. 
Ovanstående är betydligt vanligare än de flesta uppfattar själva och det är alltid bra att börja i den änden av resonemanget om man får ont efter en fysisk aktivitet. Men det är också vanligt att råka ut för smärta trots att man inte upplever sig ha gjort några stora förändringar i sina fysiska vanor. Då kan man behöva plocka fram ytterligare två pusselbitar.

Det ena är att belastningen kanske är konstant, men återhämtningen kan ha försämrats. Sämre sömn, mer stress, en pågående infektion etc kan räcka för att rubba balansen mellan belastning och återhämtning så att man börjar få ont av något man annars klarar av. 

Det andra är att man behöver förhålla sig till både specifik och total belastning. Även om du fick ont när du tränade/jobbade på samma sätt som du brukar, så är det möjligt att ”det som fick bägaren att rinna över” hände någon annanstans i livet. Det är alltid bra att fundera över om det tillkommit något annat i schemat, samtidigt som man utsätter sig för sin ”vanliga” fysiska belastning. Det kan både vara ny fysisk belastning (som att renovera hemma) och kognitiv/emotionell belastning (mer på jobbet, byte av bostad, ny relation). Precis som med träning så kan även saker man tycker om, bli för mycket. Om det dessutom är saker man inte tycker om (sociala konfikter, dålig ekonomi) så kan den nya belastningen väldigt snabbt bli överväldigande och tåligheten slår i botten.