Ett nytt fenomen har dykt upp i världen kring ryggsmärta. Eller… inte så nytt egentligen, men mer nyligen populariserat genom inflytelserika personer på internet och sociala medier. Som det så ofta blir när önskningar och förhoppningar snarare än stabila vetenskapliga framsteg driver upp nyhetsvärdet på ett område.

Det här inlägget är till för att hjälpa till att balansera vågen av desinformation som nu översköljer de stackars människor som lever med ryggsmärta och förtvivlat söker efter svar på just internet/sociala medier.

What’s the hype about?

Det som slagit igenom som en ny ”fluga” för att förklara och behandla ryggsmärta är ett fynd på magnetkamera som kallas för modicförändringar.
Det är en typ av signalförändring som ofta ses efter diskbråck och som uppträder vid ryggkotans ändplatta vilket är den delen som skiljer disken från kotkroppen. Modicförändringar delas in i 3 olika steg beroende på progress där inget av stegen är särskilt begripligt för en lekman men för den intresserade tolkas bilderna såhär:

Modic typ 1 = Benmärgsödem
Modic typ2 = Benmärgsförfettning
Modic typ 3 = Sklerosering eller ”förbening”

Allt det här låter såklart skrämmande, men såsom också gäller med mängder av andra sådana här fynd på röntgen, magnetkamera och andra radiologiska metoder så är de varken farliga, ovanliga eller kausalt länkade till symptom. Faktum är att 22% av alla 40-åringar har modicförändringar.

Hypotesens kärna

Vad som skapat uppmärksamhet kring just det här MR-fyndet är en hypotes om att vissa modicförändringar typ 1 skulle kunna bero på att vanliga hudbakterier letat sig in i området och där fortsätter att driva en inflammatorisk respons som leder till smärta. Normalt testar man infektionstecken med vanliga blodprov, men centralt för den här teorin är att bakterierna är på ”subkliniska nivåer”, alltså så få att de inte ger utslag på tester, men ändå i tillräckliga koncentrationer för att generera en lokal immunrespons… (ja det är dags att börja klia sig i skägget nu).

Gräset grönare i Danmark?

Det här blev på riktigt en ”grej” när den danska forskaren Hanne Albert publicerade en studie 2013 som visade att patienter med ryggsmärta och modic typ 1 förändringar blev bättre av en absurt lång kur med antibiotika (100 dagar!). Hon hade också i en tidigare studie visat på just förekomsten av bakterier i disken hos somliga patienter i samband med kirurgi för diskbråck.

Det finns en rad anledningar att ifrågasätta Hannes metod och vi ska beta av dem en efter en.

Stora risker och blygsamma resultat

För det första är själva resultatet som Hanne presenterade inte särskilt imponerande. De patienter som fick antibiotikabehandling blev bättre än de utan, men inte bra. Efter de 100 dagarna hade de fått litet mindre smärta (1,7 punkter på en 10-gradig skala) och efter ett år ytterligare bättre (3 punkter på en 10-gradig skala).
Om man försöker luta sig på den tilltalande logiken i att smärtan beror på en infektion som man kan ”döda” med medicin så är det en ganska nedslående verkanseffekt. Särskilt eftersom betydligt värre (och direkt farliga) infektioner normalt behandlas på en tiondel av tiden(!).
Man måste också komma ihåg att det inte är en benign behandlingsmetod. Antibiotikaresistens är ett jätteproblem för samhället i stort och långvarig antibiotikabehandling kan få svåra negativa konsekvenser för individen som slår ut hela sin tarmflora och sin egna motståndskraft mot andra infektioner.

Den samlade kunskapen motsäger hypotesen

Det finns också en anledning till varför den här metoden inte är tillgänlig i Sverige – andra forskargrupper hittar inte samma underlag! Bland annat finns det en svensk studie som visat att förkomsten av hudbakterier i diskar vid kirurgiska ingrepp sannolikt beror på kontamination (de följer med in när kirurgen går igenom huden). Man fann här heller inte någon koppling mellan modicförändringar och bakterier.
En annan forskargrupp visade att det inte är någon skilland i smärta och funktion hos patienter med ryggsmärta om de har modicförändringar eller inte. Tvärtom fann de att i gruppen med modicförändringar var nivån av smärta och funktionsnedsättning något lägre vid uppföljning 13 år senare.
Ytterligare en annan forskargrupp tittade prospektivt på patienter med kronisk ländryggssmärta och under 10 års tid kunde man inte se någon skillnad i utveckling av smärta eller behov av kirurgi hos de med eller utan modicförändringar. Mycket tyder alltså på att sådana förändringar inte har något prognostiskt värde.
Till sist kan kanske sägas att andra har provat att studera effekten av antibiotikabehandling på ryggsmärta med modicförändringar utan att hitta någon positiv effekt jämfört med placebo.

Kredibilitet

I forskningssammanhang brukar man prata om ”risk of bias”, alltså benägenheten för forskare att komma till felaktiga slutsater pga egenintresse i utfallet. Vi bör här påpeka att Hanne Albert driver en klinik där hon tjänar stora pengar på att erbjuda just långvarig antibiotikabehandling mot ryggsmärta. Du kan alltså välja att resa till Danmark och få den invasiva behandlingen för det nätta priset av 12700:- (8500 DKK).

Hokus pokus

Med risk för att låta otrevlig ska jag avsluta med en åskådliggörande kommentar. De som blir erbjudna behandling av det här slaget får ofta höra att deras röntgenbild visar att de har ”bakteriell modic” och därför är lämpliga kandidater för den dyra behandlingen. Man kan diskutera värdet av olika studier och väga sannolikheter mot varandra, men detta är oacceptabelt även med den bästa av välvilja.
Vi har ingen direkt anledning att tro att det överhuvudtaget finns något sådant som bakteriell modic (se ovan), det finns inget som talar för att det i så fall skulle synas på magnetkamera (det är redan utmanande att se skillnad mellan modic och klassisk uttalad infektion). Faktum är att Hanne Albert själv refererar till att man i ljuset av ny teknik inte ens anser det möjligt att skilja mellan modicförändringar typ1 och typ 2.

Lugn i stormen

För dig som har ont i ryggen, kanske ett gammalt diskbråck och röntgenfynd som visar modicförändringar, så kan man bara mana till lugn. Modicförändringar är ett vanligt fynd kopplat till normalt åldrande som inte dikterar dina framtida symptom och som du inte behöver fästa stor vikt vid. Att ha ont över lång tid kan göra vem som helst desperat, men fall inte i fällan med enkla förklaringar och dyra åtgärder som potentiellt kan skapa nya problem du inte hade innan.